.

Jag kan ibland känna att all ilska jag kännt på grund av det som hände på dagis när Hampus rymde, har riktat sig mot fel personer, alltså mot dagisfröknarna. För jag VET att dom gör sitt bästa trots att dom inte räcker till. Dom behöver vara flera. Men egentligen är jag inte arg för att han rymde, utan jag är arg för att det kändes som att informationen undanhölls då ingen berättade detta för mig den dagen det hänt, utan att jag fick höra det från en annan förälder. De säger att dom glömde men är det okej att glömma sådan viktig info?
Självklart ska inte en rymning få ske, bara tanken på vad som hade kunnat hända vill jag inte ens tänka. Men nu skedde det, men varför sa ingen att det hade hänt?

Själva händelsen att han rymde kan jag inte ge någon fröken skulden för, då de inte räcker till. Just för stunden var det bara en fröken ute, för att dom inte RÄCKER till! Hur många gånger ska jag behöva skriva detta för att någon där uppe ska fatta, att detta är sånt som sker och hur kommer det bli sen när alla nedskärningar är klara.
Är det meningen att våra underbara fröknar som redan sliter häcken av sig för våra barn ska slita ut sig själva?
Att dom inte ska orka längre, tappa gnistan för det dom brinner för.

Jag har dagis att tacka för så himla mycket och jag önskar att dom visste det, jag uppskattar dom så otroligt mycket och Hampus älskar att vara där och det gjorde sebastian med när han gick där.
han frågar mig ibland varför han inte kan få börja där igen..

Vi har demonstrerat, vi har protesterat och ifrågasatt, vi har skrivit insändare och vi har gnällt... det gör vi för våra barn, och för våra fröknar..

Jag undrar ibland om jag är en jobbigt löjlig mamma som inte tål att mitt barn gör si och så och so what om jag får reda på det eller ej.. eller är inte de flesta så.. vill man inte veta om det händer ngt särskilt på dagis. Jag bryr mig egentligen inte om Hampus ätit dåligt eller bra eller inte sovit middag en dag.. de är inget som skadar honom.. men händer något utöver det vanliga så vill jag veta detta, är det konstigt? Det känns så ibland.

Jag tycker personalen är fantastisk som igår vågade sig på en underbar utflykt till Dalhem för att åka Dalhemståget med alla barnen på dagis, tom de minsta. Jag följde också med och det var jätteskoj, speciellt att få massa lektid med Hampus, då min tid  kretsat väldigt mycket runt Edvin sen han föddes.

Här kommer en massa härliga bilder.

 Dalhemståget                    Stationen                         Hampus åker tåg
  
Hampus biljett                    Lokföraren
  

Hampus i den äldsta tågvagnen


Hampus på vandringstur


Emil och Jonathan            Hampus äter ägg           Wilma o Holly