Ego
Nu tänkte jag vara ego och skriva ett inlägg där jag enbart tänker på mig själv!
Jag vill ha sebastian här hemma jämt! Saknar så mycket så hjärtat brister, nästan..
Jag hatar att inte få dela varje ögonblick av hans liv med honom.
Jag brukar säga till andra mammor att varannan vecka är inte så jobbigt, man vänjer sig.
Men jag försöker bara intala mig själv att de är så.. men jag ljuger..
Man vänjer sig aldrig!!
Snarare tvärtom, de blir bara jobbigare o jobbigare hela tiden.
Hittar vi på något skoj med de andra barnen när sebastian inte är här så får jag dåligt samvete. Jag tänker att vi kanske borde gjort detta nästa helg för sebastian hade också velat vara med, hur ska jag kunna berätta för honom att vi gjort de här osv..
Gör vi inget alls så finns han där i tankarna lika mycket, att bara få ha honom här, se honom busa med sina syskon, krama o pussa honom god natt.
Jag lever mitt liv för mina barn, finns inget jag värdesätter högre.
Skulle jag bli erbjuden ett jobb som innebar att jag knappt skulle se mina barn skulle jag tacka nej utan att ens tänka efter. Spelar ingen roll hur hög lönen varit.
Pengar är viktigt, men det viktigaste och bästa man har är familjen!
De känns lite som olycklig kärlek, man vill ha honom här men får inte!
Alla ni andra som har varannan vecka vet säkert vad jag menar.
ÅÅ vilket inlägg fullt av känslor. Jättefint och bra skrivet. Jag vill aldrig aldrig behöva uppleva att ha mitt barn, men ändå inte ha det jämt. Kramar
Jag vet exakt hur det är att ha varannan vecka. Och jag HATAR det. Det är så tomt och man känner saknaden hela tiden. Även idag fast vi haft varannan vecka så gråter jag när dom har åkt. Det gör verkligen ont i hjärtat. Men dom måste ju få träffa sin pappa också. Och jag är väldigt glad att det funkar så bra med deras pappa och att han tar hand om dom. Så man känner sig aldrig orolig. Men saknaden är stor!!
Du skriver själv att Sebastian kan läsa mycket bra nu. Du tror då inte att du kanske då skall passa dig lite med vad du skriver. Tänk om han skulle läsa detta? Det skulle han väl ändå inte alls må bra av? Han skulle förmodligen få riktigt dåligt samvetet när han lämnar dig varannan vecka. Också må dåligt när du säger hur ledsen du är. Finns nog en hel del annat i den här bloggen med som inte alls skulle vara så passade för honom att se. Självklart har jag inget med detta att göra egentligen. Det är bara mina tankar.
Ja du, för det första så sitter han inte vid datorn själv. Datorn står centralt så då han spelar så ser jag vad han gör. Han kan inte heller komma in på min blogg. När han kan det så finns det något som heter lösenordskydda!
De är väl upp till mig o bedömma vad jag vill skriva.
Ta du hand om din familj istället o låt mig ta hand om min!
Om du stör dig så sluta läs!!
bra skrivet emily, en klok förälder (som du) låter ju inte sin 7 åriga son sitta obevakad vid datorn... å herregud.. det är väl mindre chans att han hittar din dagbok här på nätet än den "riktiga" i byrålådan... ja sköt du din familj så bra som bara du kan å låt dig inte tryckas ner av andra... jag skulle oxå vilja ha mitt barn på heltid, utan tvekan, (nu har jag ju det men du fattar)...
kraam
Sebastian är så söt, så extremt likt sin Far!
Förstår inte att folk orkar lägga sig i hela tiden..
Att dom bara orkar.. Dina barn är världens finaste och dom mår bra och dom älskar dig oerhört mycket..
Älskar dig sis o dina barn...
Jag bloggar med blogg.se det är bara det att jag köpt eget domän, alltså en egen "adress".. Men jag loggar fortfarande in precis så som du gör. Lösenordsskyddat är alltså något du fixar själv, du skapar en ny blogg under ditt vanliga konto. Den nya bloggen lösenordsskyddar du totalt, kastar in länkar till den privata bloggen från din "öppna" blogg.. Förstår du? :)
Emily, tänk på att folk alltid hittar fel hos en annan. Spelar ingen roll hur man gör. Det du ska göra är att göra det som känns bra för dig och din familj. Det betyder alltså att du får skriva va f*n du vill i din blogg och folk behöver inte lägga näsan i blöt om dom stör sig!
Kramar!
