.

Såg ett program om adoption. En mamma skulle hämta sitt barn som hon väntat på i över ett år.
Alla papper som ska ordnas tar ju sån tid.. under detta år hade mamman sett sitt adoptivbarn på bilder, fått fakta om hennes bakgrund m.m.

När mamman kommer så får hon inte röra flickan. Flickan börjar gråta..hon är ju såklart rädd.
Mamman visste ju att flickan inte skulle slänga sig om halsen på henne men hade inte heller räknat med att bli bortstött.
Mamman stannar där i 4 dagar, under de dagarna börjar flickan känna förtroende för henne.
De åker hem till England (tror jag de var)
Pappan och deras andra dotter väntar på flygplatsen.
När de kommer till hemmet testar pappan att lyfta ur henne ur bilbarnstolen, de är helt ok för flickan, han får även bära henne in o klä av henne, sedan sätter hon sig i hans knä.

När de sitter där o myser ser man på denna lilla tjej som är 2 år hur trygg hon känner sig, ögonen är lyckliga, hon ler lite lite grann..
Sån stor skillnad från när mamman kom till barnhemmet, då såg man en liten rädd tjej..

Tänk vad kärlek kan göra!!

Även om dom på barnhemmet ger barnen mat o finns där så kan dom aldrig ge alla barn som är där den kärlek som 1 barn kan få av sina föräldrar. Biologiska eller ej!

Det var en helt underbar känsla att se förändringen.

De var nästan så att jag ville adoptera ett barn med en gång..
Tänk hur många barn det finns där ute som behöver få kärlek.
Få känna sig betydelsefulla!