.

I natt hade jag en dröm, i drömmen så mötte jag en person (kan inte namnge) som betyder väldigt mycket för mig men som dessvärre inte finns i mitt liv just nu pga olika omständigheter.
I drömmen så sa jag allt som jag vill säga och personen i fråga blev inte sur utan förstod mig, förstod allt jag tänkt på under hela denna tid.

I verkligheten är det inte så, i verkligheten så har denna person blivit mer eller mindre tvungen att avstå från att vara min vän, eller personen är kanske för feg, vågar inte säga ifrån. Sanningen vet bara h*n.

Det som är jobbigt nu är att den dag personen vaknar och vill finnas i mitt liv igen så vet jag inte om jag kan acceptera det då.. inte nog med att jag blivit drabbad, mina barn med.

Inte en endaste liten grattishälsning fick Hampus på sin 3 årsdag, vilket borde vara självklart eftersom vi ändå är släkt!



Fy för männsikor som hjärntvättar och ljuger!!!